En cykel är något man liksom fäster sig vid. Den blir som en del av en själv, en biomekanisk förlängning av ben, muskler och vilja, något som hjälper en framåt, fort och länge, i ur och skur, medvind och motvind, backe upp och backe ner. Här är lite bilder på min landsvägscykel Columbus Pinta årsmodel 2005 med Campagnolo Veloce komponentgrupp. En så kallad instegscykel och långt ifrån någon värsting. Men den är mig varmt om hjärtat. Så som det blir med vänner man delat (och delar) starka upplevelser med.

Columbus Pinta Veloce i aluminium med kolfibergaffel. Ramstorlek 52 cm, byggd i Belgien (tror jag).

  En trevlig detalj är att inte bara bakväxeln är Campagnolo Veloce, utan även framväxel, växelreglage, bromsar, vevparti och hjulnav. Även pedalerna är Campagnolo, fast Centaur.

  Italiensk design in i minsta detalj, som de ursnygga och sköna växelreglagen. Riktiga smycken.

Studie av styrhuvud och frambroms. Lackerad logo som på alla moderna racercyklar.

  Fattar inte var de där skrapmärkena kommer ifrån på övre bakgaffelbenen. Men det är ovanligt tjusigt svetsarbete för att vara på en förhållandevis basic cykel.

  A room with a view... Ett av många skäl att köra Campagnolo istället för Shimano är att man slipper det där skatboet av växel- och bromsvajrar. Härifrån är allt clean och funktionellt, med Polar CS100 cykeldator med hastighet, sträcka, puls och kadens elegant integrerat på styrstången.

  En vecka innan årets Vätternrunda upptäcktes att mina originalhjul gett upp. Så det blev en uppgradering med sprillans nya hjul Campagnolo Scirocco med G3-ekring, helsvarta Continental GP4000S-däck, ny kedja och ny 9-delad bakkassett 12-23. Kostade som en bra vardagscykel...

  Men vad gör man inte för en kompis?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så här är det. Runt 87 kg. Mjuk o fin kring midjan. Fast ny cykel sedan i höstas. Karbonram (jättelätt alltså). Ultegra-specad. Spinning hela vintern. Intervallpuls. Skivstångsjympa hejohå. Nu även ben på gymmet. Och en jätteutmaning i juni. Runt Vät...

Och så fick jag frågan om jag ville hänga på klubbens subgrupp med ambitionen att ta sig runt Vättern på under 8 timmar 30 minuter. Blev lite smickrad faktiskt, vem kunde tro att jag Mikael Virtanen skulle ta mig upp på den idrottsliga nivån? Det är ...

Sommar och semester. Oceaner av tid. Och ett fantastiskt Vättern i ryggen. Då borde man väl cykla en massa och bli hur stark och snabb som helst? Nja, så blev det inte riktigt. Har förvisso lyckats få ihop en runda var tionde dag. Fina, backiga, trev...

En sån resa det blev. Från depp och i princip genomfört avhopp för en månad sedan med startplatsen till salu på Blocket, till en euforisk känsla av att ha genomfört något jag trodde var närmast onåbart. Det vill säga att trampa de 30 milen runt Vätte...

Bara tre dagar kvar till Vätternrundan 2011. Min femte, och kanske den runda som fått mig att tveka som mest. Fram och tillbaka har det gått, inspirationen av och på om vartannat. Tills jag slutligen bestämde mig för att köra – fast utifrån en ...